Min barndoms jul

Som små brukade vi alltid åka till pappa dagen innan julafton. Vi hjälpte honom pynta huset, såväl som granen, och hade myspys. Flera år just den dagen minns jag att det gick en film som jag älskade! Leksaker som började leva, och skulle ner till julklapparna… och där fanns en elak leksak! Nåja, jag har funderat över det här på sistone, och googlat och faktiskt hittat filmen! Den heter Leksakernas Julafton på svenska, och Jim Henson’s The Christmas Toy på engelska. Finns faktiskt ett klipp på youtube från inledningen på den svenska versionen. Bortsett från det så hittade jag inget annat än just den engelska versionen. Testade att kolla på den igår för att se om den gav några intensiva julmyskänslor ifrån barndomen. Men jösses så tråååkig den var! *skratt* Det märks verkligen att jag var ca 18 år yngre på den tiden. Haha Orkade inte ens titta igen hela.

Annars har jag idag sett sista avsnittet av Mysteriet på Greveholm. Älskar den julkalendern! Känns lite sorgligt att jag är klar med den redan. Men vaddå, man kan ju alltid se en gång till. Tacka vet jag dvd! Annars har jag läst att det ska finnas mycket på youtube av just den kalendern, om nån skulle vilja ta sig en titt nu på en gång.

Det är spöksnor!

Åh vad jag älskar den här julkalendern! Igår tittade jag på de 6 första avsnitten, och skrattade högt för mig själv många gånger. Tycker den är så galet skojjig! ”Och ledarhunden, som är därbak,” det är en klassiker. Eller när när det sprakar som sjutton i elkalbeln till micron och pappan säger, ”Jädrar vad det var ström i de här ledningarna!” Helt överlycklig.

Jag har väl speciell humor. Karln min fattar inte grejen alls. Men det har väl lite att göra med att vi var mer eller mindre i deras ålder då, vi syskon här hemma. Så pojktokiga och räddhågsna Melitta var jag, Ivar ”Jag ska ligga på golvet, det är coolt,” var min lillebror, och lillan var såklart min yngsta syster. För mig är den kalendern helt enkelt underbar! Synd bara att jag inte har någon att titta med som också uppskattar den sortens humor.

Idag blev det en höstpromenad. En efterlängtad sådan! Riktigt skönt i höstsolen, och knappt någon vind alls. Jag gick bitvis utan både mössa och handskar. Det ni! Det är konstigt med hösten. När jag går ut och känner alla dofterna av frisk luft, multna löv och höstkalla äpplen så känner jag mig liten igen. Redo att springa ut på skolgården och hoppa hage, eller hopprep. Konstigt det där. Men mysigt såklart. Det var ju trots allt mysigt att vara ett någorlunda bekymmerslöst barn. På den tiden levde man verkligen.

Enligt smhi.se, igår, fanns chans till snö söndag kväll. Enligt smhi.se idag finns chans till snö på måndag förmiddag. *suck* Jag hoppas de har FEL och att flingorna singlar ner imorgon kväll! Jag längtar ju så! Första snön är alltid lika magisk. Karlns föräldrar hade ynnesten att i mitten av veckan bevittna någon decimeter snö ute på gården, då de bor ganska högt upp i jämförelse med oss. Nä, jag blev inte alls avundsjuk. Inte ett dugg. *fnys*

En stor julgran i väntan på vintern. Hehe. I min fantasi ser det ut som värsta ”Ett päron till farsa”-granen, full av ljus, dekorationer och glitter.

Om ungefär en månad är det dags att börja julstäda och bestämma när pyntet ska fram! Känns ruskigt nära nu. Tiden har verkligen flugit sen det var jul sist. Känns ju som alldeles nyss! Och jag som började med önskelistan extra tidigt i år… jag kan tyvärr meddela att den trots engagemanget fortfarande är oroväckande kort.

Hm, nu ska jag fila lite på shoppinglistan innan det bär av till Konsum, och därefter en sväng till byns godisaffär för inhandling av favvogodisarna. Deras sortiment är toppen!

Hej svejs sålänge!

Du bad om det! haha

Här är två bilder, fler är påväg!

Lillfröken själv tyckte om att sopa (?) som ung! tihi

Och världens bästa bror tyckte om chips!

Två bilder tillsvidare

Hela syskonskaran på mammas sida. Jepp, vi har en riktig sladdis bland oss! hehe

Lillebror och jag, stajlade och ungdomliga!