Äntligen! Sol!

Det kändes som att vakna upp i en helt ny värld. Som att helt plötsligt befinna sig i ett annat land. Utanför fönstret fanns inga tjocka grå moln längre, och det var en riktigt stor upplevelse! En skön känsla. Nog för att jag inte vill nåt hellre än att snön ska komma och en massa minusgrader med den. Men en dag med sol så att jag kunde gå ut och fota lite dög fint det med. Jag blev glad!

Synd att solen gick ner så fort bara. Redan 14:30 var det grått och trist ute igen, och en timme senare, kolsvart.

Nattligt bloggande

Jag la nyss över lite bilder ifrån mobilen till datorn, och blev påmind om den här fina bilden som jag tog under en promenad i fredags. Den lilla digitalkameran jag hade med ville inte fokusera så nära som jag ville gå, så jag tog fram mobilen och testade… och den var mycket medgörligare! Kul att tekniken överraskar positivt ibland. Medan jag satt där på huk vid dikeskanten, och hade hörlurarna på och musik i öronen var jag inte medveten om just så mycket annat än vad jag fokuserade på just då. Jag var närvarande i nuet 100% skulle man kunna säga, precis som man ska vara enligt de som vet vad man mår bra av. Nåja, hur som helst så ryckte jag plötsligt till av rädsla och ramlade nästan framlänges ner i långgräset av ett läskigt ljud alldeles bakom mig. Lyckligtvis hann jag sträcka ut ena handen och slapp sätta ner knäna i den blöta växtligheten! Upptäckte sekunden senare att det bara var en äldre karl som cyklat förbi på den annars väldigt tysta och övergivna grusvägen. Skrattade gott åt mig själv efteråt!

Ikväll har jag känt mig enormt trött, och bara legat och värmt mig under en filt i soffan och låtit 5:an underhålla mig med alla program man inte vill missa under tisdagskvällarna. Karln min som är lite småförkyld, var ändå den som lagade maten och tyckte att jag skulle ta det lugnt, han plockade undan också, och jag låg där och kände mig bortskämd och blev tårögd av tacksamhet! Vissa stunder är så enormt underbara att uppleva. Bara en sån sak, det väger så tungt när man känner sig jättetrött och frusen och ynklig. Min karl är den absolut bästa i hela världen! Kärlek, kärlek, kärlek.

SNÖÖÖÖÖ!!!

Imorse när jag klev upp för en sväng på toa tyckte jag att det sprang/flög förbi nåt vitt djur utanför fönstret. Vände blicken dit, och BAM! In my face! Det var SNÖ där utanför! Stod ocn njöt av synen en stund, och tog några bilder, och kröp sedan ner i sängen igen. När det var dags att kliva upp hade det såklart försvunnit och ersatts av ett ihärdigt regn som hållit i hela dagen. Men lika glad för det är jag… för jag har tagit lite kort med både lillkameran, och den stora bra-kameran!

Idag blev det en höstpromenad. En efterlängtad sådan! Riktigt skönt i höstsolen, och knappt någon vind alls. Jag gick bitvis utan både mössa och handskar. Det ni! Det är konstigt med hösten. När jag går ut och känner alla dofterna av frisk luft, multna löv och höstkalla äpplen så känner jag mig liten igen. Redo att springa ut på skolgården och hoppa hage, eller hopprep. Konstigt det där. Men mysigt såklart. Det var ju trots allt mysigt att vara ett någorlunda bekymmerslöst barn. På den tiden levde man verkligen.

Enligt smhi.se, igår, fanns chans till snö söndag kväll. Enligt smhi.se idag finns chans till snö på måndag förmiddag. *suck* Jag hoppas de har FEL och att flingorna singlar ner imorgon kväll! Jag längtar ju så! Första snön är alltid lika magisk. Karlns föräldrar hade ynnesten att i mitten av veckan bevittna någon decimeter snö ute på gården, då de bor ganska högt upp i jämförelse med oss. Nä, jag blev inte alls avundsjuk. Inte ett dugg. *fnys*

En stor julgran i väntan på vintern. Hehe. I min fantasi ser det ut som värsta ”Ett päron till farsa”-granen, full av ljus, dekorationer och glitter.

Om ungefär en månad är det dags att börja julstäda och bestämma när pyntet ska fram! Känns ruskigt nära nu. Tiden har verkligen flugit sen det var jul sist. Känns ju som alldeles nyss! Och jag som började med önskelistan extra tidigt i år… jag kan tyvärr meddela att den trots engagemanget fortfarande är oroväckande kort.

Hm, nu ska jag fila lite på shoppinglistan innan det bär av till Konsum, och därefter en sväng till byns godisaffär för inhandling av favvogodisarna. Deras sortiment är toppen!

Hej svejs sålänge!

Tröttsig

Jag känner mig trött efter en inte så aktiv dag. Sömnen har det varit vajsing med dock, så det är nog där problemet ligger. Snart ska jag lägga mig i soffan, knapra lite mer choklad, och kolla på Criminal Minds-reprisen 00:30. Lagom intensivt tycker jag.

Här kommer ett urval av bilder ifrån gårdagen. Blev många, men så kan det gå när man varken orkar, eller vill gå igenom en tung urvalsprocess och välja bort sånt man tycker är fint i förmån för något som kanske är lite finare.

Min älskade byter däck i höstvädret.

Snygga kedjor på traktordäck. =)

Underbara höstfärger!

Mystiska moln

Ser ni ansiktet i molnen, och den sprattlande lille gubben?

Jag älskar att ta kort på himmel och moln har jag märkt. Solnedgångar är jättespännande! Och min hjärna älskar att leta efter figurer bland molnen. Jag ser alltid gubbar, speknader, monster etc i olika mönster. Såväl på tapeter, träplankor, vattenpölar, som i moln.

Tadaa! Där är dem!

Jag köpte fina blommor till mig för några dagar sen. Tyckte att jag var värd det. Myspys.

Bara vara

Det finns massor av saker, människor, fakta, känslor osv att älska. Idag har jag insett hur galet skönt det är med människor som bara ÄR. Som inte spelar, som inte anstränger sig så att dem storknar för att passa in i en mall, utan som bara är. Som lever med sina brister, accepterar dem, kan skratta åt dem. Som fokuserar på att leva, njuta och uppleva, istället för att leva enligt en mall. Karaktärerna man har att välja mellan är många beroende på vad man eftersträvar. Uppmärksamhet, avund, irritation. Men härligast av alla människor är dem som bara är. Troligen för att jag är sån själv, och ju tryggare jag blir i mig själv, desto mer faller jag in i den sköna känslan, och det sköna varandet. Jag uppskattar mig själv, min fungerande kropp, och mitt stora, empatiska hjärta. När jag gråter framför tvn så skrattar jag inombords åt mig själv, blir glad över att jag kan känna så stora känslor och vilja engagera mig så mycket i andras liv. Det är ju något positivt verkligen, att kunna leva ut känslorna, och inte låsa in dem i säkert förvar tills man exploderar, som jag gjort under hela mitt liv. Jag mår så himla bra nu, när känslorna får existera, och jag ger dem utrymme. Man blir verkligen en mer balanserad människa av det.

Och poängen med det här inlägget är, att jag blir lite ledsen, och rädd, när folk bygger upp fasader som egentligen har så väldigt lite att säga om den personen. Det finns inget skönare än människor som ogenerat delar med sig av allt de är med om i sina liv, och sina tillkortakommanden. De som är på riktigt. Jag hoppas verkligen att jag kommer få träffa på fler såna människor snart. Livet är verkligen roligare nu när jag inte strävar efter perfektion, inte svälter mig själv, avskyr mig själv, och slår knut på mig själv för att göra alla till lags. Det är så jäklarns skönt! (Hua så jag svär! haha)

Mer foton

Ajaj! Jag var ute i ca 1½ timme och fotade idag. Men jag har ingen större koll på hur jag bäst håller kameran, så när jag kom hem hade jag skavt bort skinnet från ett finger! Nya objektivet är tungt och rejält, och det märks efter så lång tid!

Innan sovdags var jag tvungen att springa ut och fota i mörkret, bara för att se hur bra/dåligt det gick. Rätt nöjd. Det blev en del bilder faktiskt.

Och så dagens naturshots… =)

Nu är jag TRÖTT! Att leka fotograf sliter på en tror jag. Så mycket att lära sig, och tung kamera, och trötta rygg och benmuskler blir det av allt hukande och böjande. Nu ska här SOVAS!