Hemmafix

När jag kom hem efter fotostunden ute i det fria så fick vi upp vår nyköpta nyckelhängare på en av våra nytapetserade väggar. Skönt! Bara hyllan kvar som ska upp nu. Det går framåt!

Solnedgång utanför fönstret.

En dag att ära far

Idag sov vi lite extra länge. Det var så galet skööönt! Sen fick jag visdomstandsnojja, och spelade därefter spel tills det var dags att åka till pappsen. Väl där fick jag min oro stillad. Fars lugnande röst funkar tydligen! Karln min lugnade mig iofs innan avfärd genom att säga att han tar hand om mig om jag måste genomgå min stora rädsla. Att ta bort en visdomstand. Men att sen höra pappa säga att han tagit bort alla för flera år sen, och att det inte var dramatiskt alls, det lugnade mig verkligen! Jag har ju hans gener, så det borde båda gott. Sen påpekade han att de skräckhistorier jag blivit uppväxt med är som allt annat, folk överdriver sina historier en gnutta för dramatisk effekt. Så nu har paniken lagt sig. Jag överlever. Skönt! Är enormt tacksam över stödet ifrån karlarna i mitt liv.

Sen lånade pappa ut en borrmaskin också, med tillhörande borrsats så att vi ska kunna sätta upp lite grejer på väggarna nu efter tapetseringen. Jag blev jätteglad och tacksam såklart! Det var längesen jag hade någon att fråga om hjälp, så nu känns det så enormt lyxigt, skönt och mysigt att ha en pappa som genast letar reda på sin borrmaskin och vill låna ut, så att vi slipper åka till stan och köpa nytt. Dessutom sa han lite fyndigt att vi kanske får en sån av tomten i år, och det vore ju inte helt fel.

Idag diskades det. Jag är så duktig!

Läste gamla fototidningar ikväll. Självklart var kattskrället med på… uhm, under ett hörn.

Och så en till bild på nytapetserade och fina väggarna.

En helt ny värld!

Åh jo, kom inte och påstå att det är samma värld ute, det är en ny och härligare värld! Med snön kommer jul, glitter och mys. Trots att vi klev upp några timmar tidigare än vanligt idag för att tapetsera så var jag studsande glad! Jag sjöng och kvittrade, gjorde en ”stor” frukost med te, kokt ägg, mackor och yoghurt och verkligen kände att världen är underbar! Så mycket betyder verkligen snön för mig. Efter den mörka hösten är det som att ett vitt kristalliserat paradis kommer fallande från skyarna och förgyller tillvaron. ”Let it snow, let it snow, let it snow!” med Frank Sinatra har spelats här idag kan jag lova.

Klass ute på studiedag i snön?

Och lillfröken kikar ut på allt det vita såklart.

Såhär ser datahörnan ut nu! Ska upp med en hylla för spel, och lite tavlor så småningom, men nu kan vi sitta och trivas, för den här biten är helt klar!

___

Annars hade jag igår en toppendag! Bror med flickvän kom och hälsade på unde kvällen, och hade med min yngsta syster! Hon som jag aspirerade att bli mamma nr 2 till förut. Jag tog så grymt mycket ansvar att det varit en process att tänka om. Men nu var det skönt och lättsamt att träffa henne trots att det var säkert ett halvår sen jag umgicks med henne sist. De där stora dramatiska känslorna som jag trodde att jag skulle känna infann sig inte. När jag öppnade dörren och förvånad såg henne där kändes det bara trevligt. Inte himlavälvande, men fint. Det var jättekul att prata med henne, och se att hon fortfarande bryr sig om mig, precis som jag tycker massa om henne, men nu är det på en annan nivå. Nu kan jag hålla de på en normal nivå. Jag kan tycka massor om henne, utan att engagera mig i allt, grubbla på hennes liv när jag ska lägga mig, och känna att jag borde rädda henne ifrån familjen. Det var bara trevligt. Och ju äldre hon blir, desto enklare blir det nog att träffa henne, så att vi kan sköta de själva utan mellanhänder, så som min snälle lillebror som tog med henne hit. Nåja, jag älskade att få prata och kramas med henne, och att se min bror skina upp när han såg hur fint vi gjort det, och även senare när jag berättade att jag och kuratorn är klara med varandra nu. Han sa tom att han tycker att det märks på mig att jag mår bättre. Inte ologiskt egentligen, men det värmde verkligen att se hur glad det gjorde honom.

Vi pratade även lite om kattungar iochmed att min familjs katt fått kattungar och bror sagt att när han bor i hus vill han ha katt, och han bor i hus nu. Efter att de åkt sa karln min att det kanske slutar med att vi tar en kattunge ifrån den kullen vi också. Jag blev jättepaff! Trodde att han inte ville det förrän vi flyttat någonstans med tillgång till trädgård. Men han sa att Cassie blir inte äldre, så varför inte. Vi kanske aldrig flyttar till något hus, sån tur har vi kanske inte, men vi vill verkligen att hon ska få sällskap. Någon att leka med, och ta hand om. Så, nu har jag funderat hit och dit, och är uppspelt som sjutton över tanken. Vet inte om färgerna på deras kattungar passar oss dock. Svart blir lätt påkörd enligt karln, och vit blir skitig. Så jag har suttit och kollat på kattungar på blocket ikväll, och blivit tårögd av tanken på att få hem en liten kattbebis att ta hand om. Då har vi en liten kattfamilj, och en människofamilj här hemma. Så vi får se hur det blir med det här. Kanske blir det snart, kanske blir det efter jul. Kanske en av familjens kattungar, men troligast inte. Det är mysigt att fundera på iallafall. Det blir vårt första gemensamma något, som vi skaffar tillsammans. Jag har sån tur som blev kär i världens goaste kille som tycker om katter dessutom!

Fotoinlägg!

Det var på tiden känner jag. Har inte haft humör eller intresse nog de senaste dagarna för att ta kort, men idag slog jag på stort, och tadaa! Detta blev resultatet!

Förresten började jag inatt jobba med att få ihop ett dugligt resultat av gratis-fotoboken att skicka iväg snart, så man hinner utnyttja gratiskoden innan tiden tar slut. Sista december är det iofs, men hur mycket fokus kommer jag kunna lägga på något annat än julen när december kommit? Just det, inte mycket. Så jag satsar på att göra klart den innan månaden är över. Grejade i flera timmar inatt, och sen var det enda jag drömde om den där attans fotoboken och layouter, storlekar och placering. Kände mig helt less när jag klev upp. Orkade inte fundera mer efter en natt full av pyssel. *skratt* Galet det där. Spelar jag tetris extremt seriöst i några timmar innan jag lägger mig drömmer jag garanterat om tetris hela natten. Så funkar jag.

Vi började dagen vid frukost med att leka med plasten från en katalog.

Sen byggde jag ett hus av post till Cassie som var lite mindre entusiastisk över det fantastiska bygget än vad jag var.

Blev galet hungrig under eftermiddagen och läste ordet ”stuvat” på nätet. Gjorde därefter stuvade makaroner för förstå gången på flera år. Det blev bra och gott! I brist på ketchup använde jag chilisås som tillbehör. Funkade lite bra det.

Och slutligen, ett bevis på att vi är på gång med tapetseringen.

Vi har två väggar kvar ungefär, och hoppas bli klar… uhm, om en vecka kanske? Vi tar det lite pö om pö så att man inte ledsnar helt. Och karln min är väldigt ordentlig, så honom kan man inte jäkta på. Det visste jag sen innan, så jag är inte jättechockad, utan får acceptera att han hellre gör ett bra jobb, än ett snabbt. Haha, ”Hon sa det jänta också!” skulle karln sagt om han läste det där.

Duktig idag

Nu har vi tapetserat lite för att känna på hur det är att arbeta med mönsterpassning. Ett sjuhimla passande blev det, så att man torkade svetten ur pannan av frustration nästan! Men det blev riktigt bra tillslut. Medan vi jobbade såg jag bara alla skavanker, och nu efteråt ser jag bara hur bra och perfekt det blev. Vem bryr sig om petitesser som inte märks på det stora hela om man inte aktivt letar efter dem? Inte jag iallafall. Nåja, inte jag efter att vi tapetserat klart de vill säga.

Det är den svarta väggen som är klar, kvar har vi de vita tapeterna att krångla med, men det tar nog några dagar/kanske en vecka, innan vi är helt färdiga. Får ta det lite pö om pö, för karln ska jobba natt imorgon, och till helgen ska vi hjälpa hans syster att flytta.

Jag är trött och orkar inte uppdatera med kort idag. Men kan ju meddela att karln mmsat sina systrar och föräldrar, och det var undebart att få läsa deras peppande ord. Att vi är duktiga, och att det blir snyggt! Man får en positiv energikick av lite uppmuntran, och känner sig laddad inför nästa session!

Nu orkar jag inte skriva mer. Så gonatt världen.

Nu börja’re likna nåt

I måndags såg det ut så här efter några timmars pill med att få bort en dum bård, och slipning av ojämnheter innan spackling.

Och nu…

Nu ser det ut så här, 2 dygn senare! Väggarna äro redo för tapeter, men nåra såna blir det inte förrän nästa vecka, demijämt. Nu är vi less och behöver vila upp oss litegrann.