Nattligt bloggande

Jag la nyss över lite bilder ifrån mobilen till datorn, och blev påmind om den här fina bilden som jag tog under en promenad i fredags. Den lilla digitalkameran jag hade med ville inte fokusera så nära som jag ville gå, så jag tog fram mobilen och testade… och den var mycket medgörligare! Kul att tekniken överraskar positivt ibland. Medan jag satt där på huk vid dikeskanten, och hade hörlurarna på och musik i öronen var jag inte medveten om just så mycket annat än vad jag fokuserade på just då. Jag var närvarande i nuet 100% skulle man kunna säga, precis som man ska vara enligt de som vet vad man mår bra av. Nåja, hur som helst så ryckte jag plötsligt till av rädsla och ramlade nästan framlänges ner i långgräset av ett läskigt ljud alldeles bakom mig. Lyckligtvis hann jag sträcka ut ena handen och slapp sätta ner knäna i den blöta växtligheten! Upptäckte sekunden senare att det bara var en äldre karl som cyklat förbi på den annars väldigt tysta och övergivna grusvägen. Skrattade gott åt mig själv efteråt!

Ikväll har jag känt mig enormt trött, och bara legat och värmt mig under en filt i soffan och låtit 5:an underhålla mig med alla program man inte vill missa under tisdagskvällarna. Karln min som är lite småförkyld, var ändå den som lagade maten och tyckte att jag skulle ta det lugnt, han plockade undan också, och jag låg där och kände mig bortskämd och blev tårögd av tacksamhet! Vissa stunder är så enormt underbara att uppleva. Bara en sån sak, det väger så tungt när man känner sig jättetrött och frusen och ynklig. Min karl är den absolut bästa i hela världen! Kärlek, kärlek, kärlek.

Tv-terapi

Jag har känt mig riktigt låg och har tappat hoppet på allt de senaste dagarna. Känns inte som om jag duger till något, och är jätterädd att jag aldrig kommer få ett jobb för att jag är en så missanpassad individ att jag inte passar till nånting. Att jag dessutom numera är familjelös pga mitt uppbrott med mamma är självklart en extra börda när man redan känner sig svag. Jag har turligt nog min sambo, och söta kusin att förlita mig på, men sen är det tomt. Tur att samhället ser till att det finns kuratorer iallafall, så att det finns en till människa därute som kan försöka stötta när allt känns mörkt, dvs nu.

Men! Jag måste bara nämna att filmen som gick på 4:an nyss, ”Tre systrar och en mamma”, faktiskt muntrade upp mig, fick mig att le och känna att livet inte är helt pjåkigt ändå. Jag delar ju det med mitt livs kärlek. Det är en lyx som man tyvärr får svårt att uppskatta när allt känns tomt, tungt och hopplöst. Men nu känner jag glöden igen! En gnutta optimism och framförallt tacksamhet. Yay för tv och film.

En dag i utkanten av staden

Där har jag och kära kusin Emma spenderat hela dagen. En dag som började lite roligt, men ändå inte helt oväntat, med att hon ringde strax innan klockan 08:00 och undrade om jag inte var vaken? Hon var påväg hit redo för stan i tron att klockan var 09:00! *skratt* Inte lätt det där med att komma ihåg att ställa om klockan. Själv hade jag garanterat glömt det om inte karln påmint mig innan jag somnade inatt. Men, det gjorde inget alls. Det var trevligt med sällskap till frukosten, och vi hade mycket att ta igen och prata om, så det kändes välbehövt med en lugn stund innan det bar iväg för shopping.

Vi hann både prata och shoppa alldeles lagom mycket under alla timmar vi spenderade ihop idag, typ 12 timmar tillslut. Och pengarna rann mellan fingrarna på mig som hala ålar. Det gjorde lite ont i snål-hjärtat, men samtidigt så fick jag med mig hem allt vi planerat och behöver, plus något extra. Tex en ny duk till vardagsrumsbordet! En svart glittrig sak. Jag insåg inte förrän jag kom hem och såg skålen med härligt orangea clementiner på duken att det ger en väldigt Halloweenig känsla. Duken skulle ju vara mer vardagsfin än något annat! Nåja, jag kanske bara är ovan. Det blev en ny liten mysig svart matta till sovrummet istället för den stickiga gamla illaluktande saken som legat där i 4 år nu. Ser lite tomt ut med en mindre, och rund, matta, men åh så mysigt för nyvakna fötter!

En snygg kristallkrona på Bauhaus. Jag har varken pengar, utrymme, eller intresse för att skaffa en sån. Men tycker likväl att den är grymt snygg och häftig! Jag är flicka. Allt som glittrar är vackert i mina ögon. Så enkelspårig är jag faktiskt.

Eftersom jag som vanligt inte tagit någon bild under shoppingen värd att spara, så tog jag en bild under bilturen hem. Det var mörkt och regnigt. Kan inte snön komma och ljusa upp tillvaron litegrann? Finns inget att titta på utanför fönstren när allt bara är kolsvart. Förutom enstaka billyktor då.

En bild från förra stanresan. Eller ja, parkeringen här på byn. Jag förevigade en höstbild medan karln tog ut pengar.

Nu har vi äntligen allt som krävs för att kunna sätta upp tapeterna här hemma! Klister och roller äro införskaffade. Det enda vi måste muta fram på ett eller annat sätt är lite motivation och engagemang. Känner mig fortfarande nöjd efter allt förarbete i början av veckan. Behöver troligen några lugna sköna dagar till för att ladda med energi så att tålamodet finns här när det är dags att sätta upp eländet.

P.S. Karln tyckte att han var rolig och gav mig ett sugmärke mitt på kinden ikväll. Tanken var väl inte att det skulle bli något, bara att skrämmas lite. Det glömdes snabbt bort. Men, efter att jag lite senare hade gnuggat på vad jag trodde var en smutsfläck på kinden en längre stund framför spegeln, insåg jag att jag nog är märkt! Haha! Sugmärkt. Property of min karl.

Väldigt typiskt att jag inte köpte någon foundation idag då, när jag egentligen planerat att göra just det. Mina concealers döljer inte såna mörka saker särskilt bra nämligen. Men men, sånt är livet när man hittat kärleken, och I love it! <3

Tröttsig

Jag känner mig trött efter en inte så aktiv dag. Sömnen har det varit vajsing med dock, så det är nog där problemet ligger. Snart ska jag lägga mig i soffan, knapra lite mer choklad, och kolla på Criminal Minds-reprisen 00:30. Lagom intensivt tycker jag.

Här kommer ett urval av bilder ifrån gårdagen. Blev många, men så kan det gå när man varken orkar, eller vill gå igenom en tung urvalsprocess och välja bort sånt man tycker är fint i förmån för något som kanske är lite finare.

Min älskade byter däck i höstvädret.

Snygga kedjor på traktordäck. =)

Underbara höstfärger!

Tacksam

Såhär mitt i natten, strax 12 timmar efter det katastrofala mötet, sitter jag och känner mig tacksam, glad och nöjd med så mycket i mitt liv. Det är BRA! Det är ett stort och bra tecken som indikerar på att jag verkligen utvecklats till det bättre. Att bryta ihop är normalt. Men jag har alltid haft svårigheter att ta mig upp ur såna situationer, borsta av mig och fortsätta. Men nu, nu sitter jag här, är tacksam för hur fin kvällen varit ändå, och enormt hoppfull inför framtiden. Det man lägger energi på, sina tankar på, är det man får mer av har jag läst och hört. Så jag fokuserar på det som är bra nu, och det jag hoppas åstadkomma och få uppleva framöver i livet.

Är så glad och nöjd över att ha fått Ateljé Margareta Broderi-katalogen idag. Jättekul och inspirerande att titta i även om jag redan har broderier så det räcker i nåt/några år framöver. Det var tokgott att äntligen äta den choklad jag suktat efter i 2 veckor, men ändå inte köpt. Det blev Geisha. Mums! Och vi har både dataspel och tvspel att leka med när vi vill. Det är verkligen en härlig lyx! OCH, jag har ynnesten att få se nya avsnittet av How I met your mother ikväll. Jag ÄLSKAR den serien! Den är garanterad på min önskelista inför jul. ”Man blir som höööög,” försökte jag lite skämtsamt förklara för karln om hur otroligt glad jag blir av att få titta in i deras liv igen. Mina ”kompisar”. *skratt* Återigen, jag ÄLSKAR den serien!

Och, så är jag enormt tacksam för karln min också såklart. Som låter mig bryta ihop, tröstar och finns där medan jag gråter, och genom det stödet gör det lättare att ta sig igenom det jobbiga, och 30-60 minuter senare vara redo att ställa sig upp, borsta av knäna och göra sig redo för livet igen. Det är enklare att vara stark, och fokusera på det goda när man har stöttning. Absolut! En lyx även det.

Nu ska jag lägga mig i sängen och kolla på bra serier innan jag somnar. Kanske skriva lite, eller läsa lite… Vi får se vad jag känner för helt enkelt.

P.S.

Gudars vad jag älskar den här karln!

Foton

Attsingens vilken tid det tar att redigera när man inte kan… men nu är de iaf ljusare och mer harmoniska att titta på än innan. Kul!

I paketet fanns frigolit, som måste smakas på.

Shit vad hon har fått modella idag, kissekatten våran!

Soffmys och självutlösare på kameran. Funkar bra. =)

Vacker är han, stilig är han, glader är han… när han spelar online spel.

”Lika snäll…

…som en giraff som gett bort prickarna till välgörenhet!”

Det var jag för en stund sedan då jag äntligen tog bort paketsnöret från kissekattens svans som hon bråkat med och inte fått bort själv. Jag knöt dit det för skojs skull, men hon hade inte så skoj med det som jag hoppats! Slog in paket till yngsta lillebror ikväll, därav paketsnöret. Han fyller år imorgon, så vi får hoppas att presenten duger!

Såhär såg bilden ut innan jag började fixa med den!

När min älskade sambo kom hem ifrån jobbet nu ikväll föreslog han en promenad! Så tack vare honom kom jag ut en sväng, och piggande till i både kropp och själ. Oroar mig en massa annars, så det var fint. Helt fantastiskt omtänksamt, snällt och mysigt! Jag är i sjunde himlen nu. Tänk att så lite kan betyda så enormt mycket! Får hoppas att kuratorsmötet imorgon blir ett givande sådant så oron släpper tillslut… för som det är nu är jag jättenervös att jag ska gå därifrån ännu mer uppgiven än när jag gick dit.

Testbild när jag ställde in kameran helt själv! Skitkul att testa!

Såhär ljust kan det bli om morgonarna innan man lagt sig att sova ibland. >.<

En lyx man tar för givet

Innan jag somnade inatt läste jag en bok som utspelar sig för 110 år sen. Dramatiken i den är att huvudpersonerna kommer i kläm då deras känsloliv inte prioriteras. Äktenskap ingås av ekonomiska skäl, och statusskäl, och det hela är enormt viktigt för familj och släkt. Det fick mig att känna mig enormt lyckligt lottad som får leva med den man jag älskar! Att jag har ynnesten att få bära en ring på mitt finger som symboliserar vår kärlek. Insikten slog mig att många av en eller annan anledning inte kan vara med den personen som är rätt. Kanske har de inte hittat rätt ännu, kanske finns andra hinder, kanske har de nöjt sig med en partner för bekvämlighetens skull och valt bort kärleken. Jag delade mina funderingar med min älskade då vi släckte lampan för att sova, och han höll med mig, till och med uttryckte en egen tanke. ”Ja det är en lyx, som man tar för givet egentligen.” Han säger såna fina saker ibland att hjärtat sväller över av kärlek och glädje och lycka.

Bergsklättring a lá version light =P

Drygt 350 meter högt är berget som finns i närheten av brors hus. (enligt källor på internet iaf) Den tvära klippkanten gav mig svindel, men upp skulle vi, och dit kämpade vi oss på branta stigar i mysig skogsmiljö. Jag förgyllde den plågsamma klättringen med blåbärsätarpauser. Hoppas man får äta det i naturreservat… hm… nu blev jag fundersam!

Min älskade karl, och min bror såg friskare och kryare ut än mig. Det var tungt! Speciellt när man som jag, spurtade tills man inte orkar mer och ramlar ihop i en blöt liten fläck på närmaste mossbeklädda sten.

Trött, osminkad, och ofotogenisk.

Det var alldeles underbart mysigt uppe på toppen. Utsikten var jättefin och solen lyste medan vi gjorde upp elden. Efter ett tag blev jag frusen och värmde mig vid vår sprakande brasa, och ännu bättre blev det efter att vi stoppat i oss grillad korv m. bröd! Då var livet i allra högsta grad njutbart igen! Att vandra runt med kameran och fota allt intressant var en höjdare även det. Tror att jag lärde mig ett och annat om inställningarna på den, för fina kort blev det.