Såg nyss på Criminal Minds. Huuujedamej vilket spännande och hemskt avsnitt. Var tvungen att söka stöd hos kattskrället då karln jobbar natt igen. Tur jag hade min mysiga röda fleecefilt att mysa under iaf, och gömma mig litegrann ifrån de farliga på tvn.
Jag har inget bättre för mig, så jag råkade göra detta ”konstverk” nu. En liten hälsning ifrån mig, till er.
Karln sitter och spelar så mycket han hinner nu när spelet fått en ny patch. Snart måste vi nämligen äta innan han drar iväg för att jobba ett nattpass. Gårdagens tacopaj blir det, med quornfärs istället för kött såklart. Jättegott! Speciellt med sallad till, med apetinaost och kidneybönor, och lite salladsdressing! Längtar tills det är dags att slänga in härligheten i micron.
Igår var vi duktiga förresten. Karln borrade hål i betongväggen med borren vi fått låna av min pappa, och så satte vi dit hyllan. Tokfint och bra! Nu har vi någonstans att förvara alla dataspel och skivor som annars varit placerade i fönstret i flera år. Lyxigt värre! Duktiga var vi. Speciellt karln min som höll i maskinen.
Som små brukade vi alltid åka till pappa dagen innan julafton. Vi hjälpte honom pynta huset, såväl som granen, och hade myspys. Flera år just den dagen minns jag att det gick en film som jag älskade! Leksaker som började leva, och skulle ner till julklapparna… och där fanns en elak leksak! Nåja, jag har funderat över det här på sistone, och googlat och faktiskt hittat filmen! Den heter Leksakernas Julafton på svenska, och Jim Henson’s The Christmas Toy på engelska. Finns faktiskt ett klipp på youtube från inledningen på den svenska versionen. Bortsett från det så hittade jag inget annat än just den engelska versionen. Testade att kolla på den igår för att se om den gav några intensiva julmyskänslor ifrån barndomen. Men jösses så tråååkig den var! *skratt* Det märks verkligen att jag var ca 18 år yngre på den tiden. Haha Orkade inte ens titta igen hela.
Annars har jag idag sett sista avsnittet av Mysteriet på Greveholm. Älskar den julkalendern! Känns lite sorgligt att jag är klar med den redan. Men vaddå, man kan ju alltid se en gång till. Tacka vet jag dvd! Annars har jag läst att det ska finnas mycket på youtube av just den kalendern, om nån skulle vilja ta sig en titt nu på en gång.
Så här vackert var det ute idag. Det är så man dåndimpar. Vilket perfekt 1:a december! När jag gick hem med lillasyster under kvällen var det -6 grader ute, och jag gjorde helt rätt i att ta på halsduken kände jag. Kylan bet i kinderna, och uppe på den mörka blå himlen kunde man se stjärnor tindra ikapp. Perfekt decemberväder. Vilken tur vi haft!
Vi pysslade lite idag. De här tomtarna är resultatet av pappersrullar, lite rött filttyg och annat krafs. Blev riktigt stolt faktiskt! Det var länge sen jag pysslade ordentligt! Jag hade riktigt kul. Och lillasyster blev jättenöjd med sin tomte hon också.
En del av julgodiset som jag bakade igår kväll, fick följa med lillasyster hem. Efter någon timme fick jag ett sms ifrån vår mamma där hon skrev att det var ”supergoda” kakor, och så ville hon veta om min kusin kunde äta han också. Han är tydligen glutenallergiker. Roligt värre, att det uppskattas någon annanstans. Även om det nu är människor som jag inte vill träffa och engagera mig i, så är det ändå roligt att höra positiva omdömen.
Igår pyntades det, men sent på kvällen efter middagsluren så fick karln migrän, stackarn. Och jag var fortfarande helt upptrissad och kände ett stressat kaos inombords när jag tittade mig runt. Var det bara det här som skulle upp? Skulle det verkligen framkalla julkänslor? Det kändes så futtigt, och dumt, att tro att en röd duk istället för en svart på vardagsrumsbordet, och diverse röda gardiner osv, skulle framkalla den där magiska känslan. Blev lite uppgiven, och kände att julen är kanske helt bortkastad på mig nu. Gammal och pessimistisk, magin var borta.
Men! När jag vaknade idag, och världen var ljus utanför fönstret. Allting var vitt, det singlade ner små vita fjun från himlen, och allt julpynt var framme, då fick jag julkänslor så att det dånade om det! Allt som behövdes var nog att sova bort stressen, och glömma vilket jobb det var att få upp allt, så kunde jag uppskatta det mer. Dessutom, ett winter wonderland utanför fönstren gjorde massor det också. Det blev en helt fantastisk advent detta! Trots att karln lever i slow motion efter migränanfallet, och trots att det inte blev någon julskyltning. Det är ändå inte min grej att gå ut och frysa och trängas bara för att man ska. Roligt var det däremot att stå i fönstret och titta på fyrverkerierna som brukar skjutas varje julskyltning. Självklart lyfte vi upp kattskrället också så att hon också fick se, och hon tyckte det var spännande!
Det är så härligt att jag fått ordning på livet och mig själv, äntligen. Nu har jag helt plötsligt så mycket lättare för att ta mig tid för våran katt, istället för att bara tycka att hon är jobbig. Jag älskar och uppskattar henne varje dag, och hon är verkligen våran lilla bebis.
Mysigt när hela familjen tar del av julpysslandet.
Självklart såg vi på Ensam Hemma på 3:an under kvällen också. Så nu kan jag ta bort den filmen från ”filmer som måste ses innan jul”-listan.
Ikväll har jag fått lära mig nåt. Att julpynta med en 6årings hjälp är svårt! Mest är det gardiner som ska upp, sängkläder som ska bytas, och stjärnor som ska upp i fönstren… och då blir 6åringen uttråkad! Hua, jag gjorde verkligen mitt bästa för att hitta på småjobb, men det dög inte, och hon pepprade mig istället med tusen frågor… så att jag tillslut kände mig hes, trött och grymt förvirrad. Haha. Fikat var uppskattat iaf. Och när jag gick hem med henne sa hon att jag skulle hälsa till karln min att hon älskar oss. ”Men… nästa gång kan vi väl pyssla?” avslutade hon vår konversation med innan vi sa hejdå. Är inte van vid 6åringar, och har glömt bort hur det var att vara sån själv. Men får svaga minnen av att det där med ständig sysselsättning faktiskt var viktigt. Fanns inget värre att att ligga på soffan och gnälla. ”Jag har tråkigt. Vaaad ska jag göööra?”
Sen somnade jag och karln i soffan en stund efter middagen, som bestod av fiskpinnar och potatismos.
Dags för lite quorn-lasagne nu. Den luktar SÅ gott där den står och svalnar på köksbänken!
Har haft besök av lillsyss idag igen, och det var trevligt såklart. Känns bra att hon slipper fundera om det bara var en engångsföreteelse eller inte. Nu vet hon att hon är välkommen hit. På lördag har vi bokat in att hon ska komma hit och julpynta med mig så att hon har något at se fram emot. Jag också för den delen! Har saknat någon som kan äääälska julen tillsammans med mig. Karln tycker om julen såklart, men brinner inte för den på samma vis som mig.
Okej, hungrig nu, och sugen på en helkväll med kanal 5. Yippie!
Åh vad jag älskar den här julkalendern! Igår tittade jag på de 6 första avsnitten, och skrattade högt för mig själv många gånger. Tycker den är så galet skojjig! ”Och ledarhunden, som är därbak,” det är en klassiker. Eller när när det sprakar som sjutton i elkalbeln till micron och pappan säger, ”Jädrar vad det var ström i de här ledningarna!” Helt överlycklig.
Jag har väl speciell humor. Karln min fattar inte grejen alls. Men det har väl lite att göra med att vi var mer eller mindre i deras ålder då, vi syskon här hemma. Så pojktokiga och räddhågsna Melitta var jag, Ivar ”Jag ska ligga på golvet, det är coolt,” var min lillebror, och lillan var såklart min yngsta syster. För mig är den kalendern helt enkelt underbar! Synd bara att jag inte har någon att titta med som också uppskattar den sortens humor.
Det var iofs ”fusk”, eftersom jag köpte ett paket med lussebullsmix på affären, och det enda man behövde tillsätta var vatten. Men jag är fortfarande lika stolt över att jag lyckades knåda ihop den så bra. Att den jäste så fint, och att lussebullarna blev vackra och alldeles lagomt gräddade. Jag älskar verkligen lussebullar! Det var kanske en något svag saffransmak, så jag skulle nog inte ha något emot att tillsätta lite extra, men gott blev det!
Under kvällen kom pappa hit med mina två småbröder, och en hög jultidningskataloger, så att vi fick välja och vraka. Jag hittade två julklappar, och en bok till mig själv. Som vanligt så handlar man ju lite extra för att stötta killarna så att de får fina premier. Jag bjöd på lussebullarna, och de försvann ifrån fatet i ett nafs när de väl hade vågat smaka. Så det var ett bra betyg. I am jättenöjd och glad. Det trodde jag faktiskt inte. Hade nog väntat mig rynkade näsor och att få höra att jag var ute alldeles för tidigt. Istället hörde jag en av bröderna fråga pappa om de ska baka lussebullar hemma i år. Det tar jag som ett bra betyg.
Ikväll ska vi lyxa till det med snabbmat. Strips och friterad fisk till mig, och Dr Pepper! Det ser jag frame emot. Så otroligt skönt att slippa laga mat och få en massa disk ibland. Apropå läsk upptäckte jag igår att den koffeinfria läsken jag druckit istället för cola lite då och då sen i somras, för att kunna somna bättre på nätterna. Trocadero. Den innehåller koffein! Jag höll på att skratta ihjäl mig. Fy sjuttsingens vad jag lurat mig själv. Så jag har nog inte så låg toleransnivå till koffein som jag trott. Cola går nog bra, i rimliga mängder.