Driftigt folk

Det skulle man nästan kunna kalla oss för, tror jag. För i två dagar har vi klivit upp tidigt för att tapetsera, och igår blev vi helt klara. Yaaay! På slutet tappade jag tålamodet dock, och fick ynnesten att gå och handla istället, medan karln gjorde klart det sista. Det var en sån enorm lättnad att ni förstår inte! Att slippa eländet var värt SÅ otroligt mycket. Och nu är det klart, yay!

Idag klev vi upp precis lika tidigt och drog iväg på en timmes bilfärd till karlns syster som skulle flytta, och så agerade vi flyttkarlar tillsammans med resten av familjen. Jag kände mig stark och kapabel som attan. Blev impad av mig själv, mina muskler och min ork. Jag tyckte till och med att det var kul, och under dagen tog jag två helt frivillga spurter ute i regnet bara för at det var så otroligt skönt att röra på sig! Tror dock att jag sträckte mig eller nåt, för jag fick himla ont i ena låret sedan. Men det var det värt! Som lön för mödan blev vi bjudna på pizza som utlovat, och de var grymt gott, och så kollade vi på Natt på museet 2, och nästan somnade i soffan. Var riktigt trött, och hade svårt att hålla ögonen öppna. Sen blev vi kvar ett tag, och karln hjälpte till att koppla ihop datorn med bredbandet och kollade att det funkade. I brist på riktiga möbler så satt vi i solstolar, och saccosäck, och tittade på en tv som stod på golvet. *skratt* Det kändes lite sådär härligt flyttkaos-igt att jag skrattade lite inombords, och var tvungen att ta kort på karln när han satt i en låg solstol framför datorn som stod på ett köksbord.

Nu är vi äntligen hemma, och väldigt nöjda! Trots att Ben & Jerry-glassen vi köpte med oss hem smällt lite för mycket under resan hem… men vi håller tummarna att det blir jättegott att äta sedan ändå! Sån glass får man ju inte tag på här på orten ju.

Imorgon ska vi ta sovmorgon hade vi tänkt. Det är vi värda.

Gonattsingens!