Tv-terapi

Jag har känt mig riktigt låg och har tappat hoppet på allt de senaste dagarna. Känns inte som om jag duger till något, och är jätterädd att jag aldrig kommer få ett jobb för att jag är en så missanpassad individ att jag inte passar till nånting. Att jag dessutom numera är familjelös pga mitt uppbrott med mamma är självklart en extra börda när man redan känner sig svag. Jag har turligt nog min sambo, och söta kusin att förlita mig på, men sen är det tomt. Tur att samhället ser till att det finns kuratorer iallafall, så att det finns en till människa därute som kan försöka stötta när allt känns mörkt, dvs nu.

Men! Jag måste bara nämna att filmen som gick på 4:an nyss, ”Tre systrar och en mamma”, faktiskt muntrade upp mig, fick mig att le och känna att livet inte är helt pjåkigt ändå. Jag delar ju det med mitt livs kärlek. Det är en lyx som man tyvärr får svårt att uppskatta när allt känns tomt, tungt och hopplöst. Men nu känner jag glöden igen! En gnutta optimism och framförallt tacksamhet. Yay för tv och film.

Äsch

Idag var en sån dag. Äsch. Kattskrället höll mig vaken genom att skrika mest hela tiden inatt/imorse, jag vaknade massor av gånger med hjärtat i halsgropen. Troligtvis pga av att karln jobbade natt och vi var ensamma hemma, dvs, hon blev orolig. Tillslut fick jag ont i huvudet, troligen någon slags spänningshuvudvärk, och känslomässigt var jag helt förstörd. Ikväll har jag bara velat ligga i soffan, tycka synd och mig själv och svära över hur trött jag känt mig. Man mår inte bra av att bli väckt ca 10 gånger under några ynka timmar helt enkelt. Har inte skämt bort katta alls idag. Knappt velat se åt henne ens. *suck*

Glädjande i eländet var iaf att jag köpte saffransgifflar ikväll, och njöt av att tjuva åt mig lite julkänslor lite i förskott. Och att det var ”Criminal Minds” var även det ett litet glädjeämne. Tycker verkligen om den serien. Avskyr allt vad CSI heter och andra kriminalserier, men Criminal Minds är helt fantastiskt!

Känner mig less eftersom det ser ut som att vi måste fixa lite till på väggarna innan vi kan tapetsera klart, och att ta ett steg bakåt när man trodde att vi bara hade mållinjen kvar att korsa, det var som en käftsmäll för mig. Optimismen gick ur mig helt! Förhoppningsvis är den tillbaka imorgon tillsammans med ny energi efter en *nu håller vi tummarna!* god natts sömn.

Så, nu är det dags att hålla tummarna medan jag gör mig redo för sängen. Snäll kisse, snäll kisse!

Duktig idag

Nu har vi tapetserat lite för att känna på hur det är att arbeta med mönsterpassning. Ett sjuhimla passande blev det, så att man torkade svetten ur pannan av frustration nästan! Men det blev riktigt bra tillslut. Medan vi jobbade såg jag bara alla skavanker, och nu efteråt ser jag bara hur bra och perfekt det blev. Vem bryr sig om petitesser som inte märks på det stora hela om man inte aktivt letar efter dem? Inte jag iallafall. Nåja, inte jag efter att vi tapetserat klart de vill säga.

Det är den svarta väggen som är klar, kvar har vi de vita tapeterna att krångla med, men det tar nog några dagar/kanske en vecka, innan vi är helt färdiga. Får ta det lite pö om pö, för karln ska jobba natt imorgon, och till helgen ska vi hjälpa hans syster att flytta.

Jag är trött och orkar inte uppdatera med kort idag. Men kan ju meddela att karln mmsat sina systrar och föräldrar, och det var undebart att få läsa deras peppande ord. Att vi är duktiga, och att det blir snyggt! Man får en positiv energikick av lite uppmuntran, och känner sig laddad inför nästa session!

Nu orkar jag inte skriva mer. Så gonatt världen.

Ibland lägger jag märke till underliga saker

På kaffebryggaren upptäckte jag nyss en streckgubbe av katthår som försökte dyka ner i behållaren där kaffefiltret sitter!

En dag i utkanten av staden

Där har jag och kära kusin Emma spenderat hela dagen. En dag som började lite roligt, men ändå inte helt oväntat, med att hon ringde strax innan klockan 08:00 och undrade om jag inte var vaken? Hon var påväg hit redo för stan i tron att klockan var 09:00! *skratt* Inte lätt det där med att komma ihåg att ställa om klockan. Själv hade jag garanterat glömt det om inte karln påmint mig innan jag somnade inatt. Men, det gjorde inget alls. Det var trevligt med sällskap till frukosten, och vi hade mycket att ta igen och prata om, så det kändes välbehövt med en lugn stund innan det bar iväg för shopping.

Vi hann både prata och shoppa alldeles lagom mycket under alla timmar vi spenderade ihop idag, typ 12 timmar tillslut. Och pengarna rann mellan fingrarna på mig som hala ålar. Det gjorde lite ont i snål-hjärtat, men samtidigt så fick jag med mig hem allt vi planerat och behöver, plus något extra. Tex en ny duk till vardagsrumsbordet! En svart glittrig sak. Jag insåg inte förrän jag kom hem och såg skålen med härligt orangea clementiner på duken att det ger en väldigt Halloweenig känsla. Duken skulle ju vara mer vardagsfin än något annat! Nåja, jag kanske bara är ovan. Det blev en ny liten mysig svart matta till sovrummet istället för den stickiga gamla illaluktande saken som legat där i 4 år nu. Ser lite tomt ut med en mindre, och rund, matta, men åh så mysigt för nyvakna fötter!

En snygg kristallkrona på Bauhaus. Jag har varken pengar, utrymme, eller intresse för att skaffa en sån. Men tycker likväl att den är grymt snygg och häftig! Jag är flicka. Allt som glittrar är vackert i mina ögon. Så enkelspårig är jag faktiskt.

Eftersom jag som vanligt inte tagit någon bild under shoppingen värd att spara, så tog jag en bild under bilturen hem. Det var mörkt och regnigt. Kan inte snön komma och ljusa upp tillvaron litegrann? Finns inget att titta på utanför fönstren när allt bara är kolsvart. Förutom enstaka billyktor då.

En bild från förra stanresan. Eller ja, parkeringen här på byn. Jag förevigade en höstbild medan karln tog ut pengar.

Nu har vi äntligen allt som krävs för att kunna sätta upp tapeterna här hemma! Klister och roller äro införskaffade. Det enda vi måste muta fram på ett eller annat sätt är lite motivation och engagemang. Känner mig fortfarande nöjd efter allt förarbete i början av veckan. Behöver troligen några lugna sköna dagar till för att ladda med energi så att tålamodet finns här när det är dags att sätta upp eländet.

P.S. Karln tyckte att han var rolig och gav mig ett sugmärke mitt på kinden ikväll. Tanken var väl inte att det skulle bli något, bara att skrämmas lite. Det glömdes snabbt bort. Men, efter att jag lite senare hade gnuggat på vad jag trodde var en smutsfläck på kinden en längre stund framför spegeln, insåg jag att jag nog är märkt! Haha! Sugmärkt. Property of min karl.

Väldigt typiskt att jag inte köpte någon foundation idag då, när jag egentligen planerat att göra just det. Mina concealers döljer inte såna mörka saker särskilt bra nämligen. Men men, sånt är livet när man hittat kärleken, och I love it! <3

Julvibbar

Idag är det julmusik som förgyller min dag och gör mig glad. Lyssnar på gamla klassiker som ”Let it snow!” med Frank Sinatra, och bara myser. Nu är det bara snön som fattas! Men när jag vaknade idag så snöade det faktiskt ute, och den fortsatt mulna himlen ger mig julkänslor ändå. Myspys!

Dags att gå och handla nu. Ser fram emot det. Är hungrig!

Mystisk katt

Den här filuren chockar en när man minst anar det! Igårkväll lyfte jag spaghettipåsen i fel ändå och hällde ut en del på golvet. Självklart kom då en nyfiken katt svassande, inget konstigt där. Men, när hon högg efter spaghettistråna i min hand, tuggade sönder dem och åt upp dem blev jag förvånad!

Till det konstiga fakta kan vi tillägga att hon gillar vitlök. Hon tuggade sönder vitlöken jag lämnade på köksbänken en gång, men sen blev det väl för starkt. *skratt* Italienskt påbrå i denna alldeles vanliga svenska bonnkatt kanske? Jag bjöd henne även på kokt pasta efteråt för att se vad hon tyckte om det formatet. Schlurp sa det bara! Pasta i alla dess former. Det är så man kan skratta stjärten av sig.

Har känt mig aningens låg de här dagarna. Efter allt stök har all energi runnit ur mig och jag har känt mig väldigt orolig och otrygg. Men det börjar bli bättre tror jag. Tack och lov! Nu ska jag lägga mig i soffan, äta nåt gott och kolla på någon dvd tror jag.

Natti natti på er.

Nu börja’re likna nåt

I måndags såg det ut så här efter några timmars pill med att få bort en dum bård, och slipning av ojämnheter innan spackling.

Och nu…

Nu ser det ut så här, 2 dygn senare! Väggarna äro redo för tapeter, men nåra såna blir det inte förrän nästa vecka, demijämt. Nu är vi less och behöver vila upp oss litegrann.

Renovering

Idag har vi börjat med förarbetet som behövs göras innan tapeterna ska upp. Det tog MASSOR av timmar, i stort sett hela vår vakna tid, och nu är jag trött och ser fram emot att sova. Imorgon ska det målas lite så vi har en ljus grund att sätta upp våra ljusa tapeter på. Lär ju ta en hel evighet det också, måste nog måla 2-3 gånger minst för att det ska täcka det här hemska knallblåa ordentligt.

Men men, jag är så glad och nöjd med dagens presationer. Vi är så duktiga och funkar så bra ihop, även i en sån här situation! Kul att upptäcka, när alla bara säger att man ska inte göra sånt här ihop för då blir man bara osams. ”Peppar peppar ta i trä”, säger karln min. Jo, man vet ju aldrig, men jag glädjer mig åt dagens framgångar just nu. Det duger gott för mig.

Tack o gonatt!

Ugh!

Katta klöser på jeansen så att hon drar ut trådar i fula små bulliga öglor. Nä nu får hon leka för sig själv minsann. Jag tycker ju om de här byxorna! Hårsnodden ligger på golvet redo att lekas med nu, men om inte jag får den att röra på sig och leva upp, så är den tydligen helt ointressant. Tråkig katt.

Idag har varit ett tungt dygn. Många känslor i omlopp. En hel del tårar har fällts. Vissa stunder har jag bara känt att jag vill ge upp på livet. Att allt är så sjukt svårt, och jobbigt. Men det känns bättre nu. Vi fick med oss mumsig hasselnötschoklad, och en liten ask belgisk choklad hem. Karlns syster har hittat en kille som får tag i mycket gotta att dela ut till släkt och vänner, och det uppskattar vi såklart! Mest jag, för karln tål inte nötter. Stackarn.

Har varit på ett litet ”minikalas” för karlns kusinbarn i efterskott, och där var tre småungar och sprang runt, och jag blev alldeles barnsjuk! Och började sakna min egen familj, och 6åriga lillasyster som jag verkligen älskade att krama och mysa med, och prata skojjigheter. ”Blir du sugen?” frågade karln, och jag kunde inte göra annat än svara ett rakt och ärligt ja. Jag vill inte ha ungar just nu, men jag är 30 om några år, och innan dess vill jag ha kommit igång med familjebyggandet. En annan av karlns kusiner blev pappa för första gången igår, så idag har vi fått se massor av bilder via mms, och jag har gått sönder litegrann inombords… Jag har helt enkelt blivit sotis. Trots att vi inte är redo ännu så finns längtan och drömmarna där.

Nåja, därefter blev det middag och tårta hos karlns föräldrar, då hans pappa fyllde år igår. Det var riktigt gott, och vi fick med mat hem så morgondagens middag blir rester. Känns lyxigt. Vi kokar nästan aldrig potatis själva, så att bli bjuden på det är lyx!

Nu ska jag kolla upp lite mobiltelefoner trots att jag inte vill ha någon, eller mest av allt är alldeles för snål och inte vill investera i någon, trots att min LG inte visar smileys i sms’en och det gör mig helt tokig! Grrr…

Gonattsingens!