Ett problem rikare

Klänningen jag beställt kunde hämtas ut idag. Så vi hämtade ut den. Jag hade övertalat mig själv om att det kommer bli fint och bra, inget att oroa sig över. Sen provade jag den, och blev jätteledsen och bekymrad över att den inte såg bra ut alls. Lite för stor, och konstig… Fick spänningshuvudvärk efter en halvtimmes grubblande och ångest. Hur ska jag nu göra? VAD ska jag ha på bröllopet som är om 2½ vecka!?! Min älskade sa att vi får be hans mamma om hjälp. Hon ska visst kunna sy ganska bra… Jobbigt att jag skapar problem som andra ska behöva lägga ner tid och energi på bara. Önskar så mycket att det hade blivit bra på en gång. Det blev en sån grym besvikelse att det verkligen kändes som om jag är den mest hopplösa människan i världen. *suck* Ska till stan på fredag, kanske får jag kolla efter någon annan klänning där… Har redan slängt ut 400:- på ingenting isåfall, men men… *suck* Hellre det än att ge någon annan ett jobb som de inte behöver. Hon har ju nog med sitt eget klänningsjagande ju!

Åt pastasallad ikväll. Somrigt, och SÅ underbart gott! Jag älskar min karl! Han är bäst, ingen protest!

Får hoppas att allt löser sig med klänningshelsiket. Jag hade ju hoppas få känna mig Hollywood-snygg, men kände mig bara som ett barn i mammas för stora klänning typ.